Charbel Gabro på Träffpunkt Idrott: ”Fotbollen räddar liv – även mitt”

Idrott behöver inte alls handla om segrar och medaljer. Ibland handlar den om något mycket viktigare: om att rädda liv. Bokstavligen.

– Jag ser det varje dag. Det räddade mitt också, säger Charbel Gabro, inspirationsföreläsare på Träffpunkt Idrott.

Charbel Gabro, född i Syrien och näst yngst bland sju syskon, kom som 4-åring till Sverige tillsammans med sin familj.

Efter en stökig uppväxt, där han var på väg in i kriminalitet, hamnade han till slut rätt. Det tackar han framför allt fotbollen för, vilket han berättar mer om i sin föreläsning Bygger du broar eller murar? på Träffpunkt Idrott 11 mars.

– Jag brukar säga att mellan ”slum” och finrum finns ett tomrum. Att bygga broar är enda sättet att ta sig över tomrummet. Det gör vi genom kunskap och relationer – det ska jag tala om på konferensen.

Föreningsliv – ett okänt begrepp

Idag är Charbel en av våra mest efterfrågade talare: han utsågs till Årets talare både 2019 och 2024 och fick även Stora talarpriset ifjol. Men han är även djupt engagerad i sociala frågor, kopplat till idrott. Bland annat som styrelseledamot i fotbollsklubben ADAS United i sin hemstad Norrköping.

– Många organisationer och föreningar vill väl och vill gott, men vet inte alltid hur de ska göra. För att veta behöver man kunskap om hur målgruppen egentligen fungerar, säger han.

Målgruppen han tänker på är barn och ungdomar i utsatta områden. Och deras föräldrar.

– Det är människor som inte är etablerade. Som inte passar i den svenska kostymen. I de länder vi kommer ifrån har vi till exempel inget föreningsliv.

”Det görs en riskanalys”

Föräldrar som inte förstår vad en idrottsförening ska vara bra för kan vara svåra att övertyga.

– Föreningslivet är skräddarsytt för en svensk person. Breddidrott, som vi känner den, finns inte i Mellanöstern. Där leker barn. Gå ut och gör något, brukade vår mamma säga.

Att fånga föräldrarna är därför A och O, menar Charbel:

– Föräldrar som inte har någon relation till idrott eller föreningsliv vågar kanske inte skicka sina barn dit. Att låta en ung tjej spela fotboll är absolut ingen självklarhet. Det görs en riskanalys. Tjejerna har det alltid värst.

Tryggheten på fotbollsplanen

Själv kom Charbel Gabro tidigt in i idrottslivet, i en fotbollsklubb.

– Nu har jag varit aktiv i 35 år. Fotbollen har, på många sätt, blivit mitt liv. Fotbollsplanen var den enda plats där jag kunde känna mig trygg. Där visste jag hur jag skulle bete mig, där visste jag vad som gällde och inte gällde.

– Därför är det så viktigt att alla ungdomar får vara med. För många, som för mig, kan det bli räddningen och vägen in i samhället. Idrotten formar, idrotten etablerar. Man börjar förstå hur samhället funkar. Livet blir lättare.

Vill ge tillbaka

För Charbel är det viktigt att idrottslivet har en låg tröskel, så alla kan ta sig in.

– Som nyanländ har man kanske svårt att ta till sig av information från myndigheterna, och är osäker på vem man kan lita på. Idrotten kan ge andrum, bli en fristad som bidrar till en mjukare integration i samhället.

I hans klubb, ADAS United, välkomnas barn och ungdomar från 5 års ålder.

– Genom mitt engagemang i fotbollsklubben vet jag att vi räddar liv varje dag. Inte indirekt, utan direkt. Vi finns i det mest drabbade området i Norrköping, det sprängs, skjuts och dödas hela tiden.

Han gör en reservation: arbetet är långsiktigt.

– Man vet inte alltid hur det går sedan, ser inte alltid resultatet.

– Men eftersom fotbollen gett mig så mycket vill jag ge något tillbaka. Genom mitt arbete i klubben och i min roll som föreläsare. Och hoppas att det kan bidra till att göra livet lättare för någon kille eller tjej där ute.

Vill du delta på konferensen? Anmäl dig här!