”Utan idrotten hade jag inte funnits”


Han har simmat hem tio medaljer i VM och Paralympics, varav fem guld.
Hans nästa mål är att armcykla tvärs över USA, från kust till kust.
– Det är svårt att beskriva hur mycket idrotten betytt för mig. Utan den hade jag inte funnits idag, säger Anders ”Järnmannen” Olsson, 52, som medverkar på Träffpunkt Idrott 7 mars.

Anders meritlista är svårslagen: tre gånger har han utsetts till Årets idrottare med funktionshinder på Idrottsgalan.

Förutom alla medaljer har han slagit 59 världsrekord i simning. Han är ensam om att ha simmat längs Klarälven, 28 mil från Norge till Karlstad. Han har kört Cykelvasor, Vätternrundor och genomfört en svensk superklassiker.

Allt utan att kunna använda benen.

Efter en misslyckad operation för drygt 20 sedan år är han förlamad från midjan och nedåt. Samtidigt tappade han 50% av sin lungkapacitet. Det är inte för inte Anders Olsson kallas Järnmannen från Hagfors.

Inga utmaningar verkar för stora. Bara att kunna cykla med armarna är en bedrift i sig. För att inte tala om att genomföra långlopp.

Hans stora utmaning i år är att, med cykel, korsa den nordamerikanska kontinenten, från Atlanten till Stilla Havet.

Senare är en lite lagom simtur inplanerad: från Nynäshamn till Gotland! Och så vill han ställa upp i Ironman på Hawaii, världens hårdaste triathlontävling.

– Jag ser inga gränser för hur långt man kan komma med träning. Jag älskar utmaningar och vill alltid se framåt, säger Anders.

I sitt seminarium på Träffpunkt Idrott vill han förmedla just det: hur mycket idrotten betytt i hans eget liv. Och hur mycket den betyda i andras.

– Det går att vända det negativa till något positivt, menar Anders.

– Alla kan kanske inte bli bäst i världen, men alla har möjlighet att tänja på sina gränser. Man ska inte vara rädd för att prova, att försöka. För den som gör ett försök är redan en vinnare.

Den entusiasm och viljestyrka Anders uppvisar har också inspirerat andra.

– Jag får ofta samtal från nyskadade. Många är deprimerade och vill veta om det verkligen hjälper att börja träna och tävla. Jag talar om för dem att det kommer att gå upp och ned.

– Ena dagen är det åt helskotta och man vill bara dö. Andra dagen är det hur positivt som helst. Så här kommer det att fungera ett tag, tills du har lärt dig din egen kropp. Då kan du, som jag, uppleva att idrotten gör livet värt att leva.